OS-tider

För 4 år sedan så hade vi en kick-off med jobbet på en skidort i Norge. Vi var i Kvitfjell. Det var otroligt härliga backar och helt annorlunda än vad vi är vana vid. Backarna var både brantare och smalare än här. Härlig skidåkning var det i alla fall.

Alla backarna låg uppe på en höjd och den ena backen hade en fortsättning ner mot byn där man sedan kunde ta en sittlift upp igen. För att då komma till toppen fick man åka 2 liftar.

Alla (utom jag) åkte fantastiskt bra skidor och dag 2 tyckte de att vi skulle fortsätta ner i byn för att ta den liften upp igen. Är det ok frågar de mig. Javisst säger jag och de svischar iväg och jag efter.

Efter en stund tycker jag att backen ändrar karaktär lite, den blir smalare, den blir brantare och underlaget är mycket hårdare. Det är väldigt få människor dessutom. Helt plötsligt upptäcker jag de orange skyddsnäten vid sidan om. Det går upp för mig att vi åker i backen som alla pratade om kvällen innan.. dvs den backen som användes i Störtloppet när OS gick i Lillehammer 1994.

Vad gör man... det är för brant för att gå ner så jag åker vidare och tänker att om jag bara tar det lugnt så går det nog bra. Man brukar känna när man missar och en skida sticker iväg och det känner jag aldrig.. Trots detta så ligger jag helt plötsligt och rullar nedför backen. Den är så brant så att få stopp lyckas jag inte förrens efter ett par rullningar ner.. Att sedan hitta skidor och stavar och få på sig dem mitt i denna branta backe var ett pyssel.

Ett ännu mera pyssel var det när jag sedan skulle starta mitt i backen.. oiiii men ned kom jag och fick åka i den tjusiga målsvägen ned. Mina jobbarkompisar undrar varför det tog en sådan himla tid...

Jag skulle inte göra om det men jag skryter gärna med att jag har åkt/rullat nedför störtloppsbacken i Lillehammer