08 februari 2006

Australian Open

I den här familjen är det tennis alla barnen utövar. Jag har försökt att spela ett flertal gånger men det här med att träffa en boll samtidigt som man ska springa omkring är lite för komplicerat för mig.

I lördagskväll så var det Australian Open för C. Det är en turnering där man får ett handicap för att alla ska spela på lika villkor. C och kompisen fick -30. De träffas, äter onyttig mat och spelar sedan tennis. Det är mycket uppskattat av ungdomarna.

Jag skjutsade dit C och hans kompis. Kompisens föräldrar skulle sedan hämta när det var slut. Sist var det slut 21.00. Kompisens föräldrar brukar släppa av nere i centrum (består av bank, ICA, videobutik, bageri, djuraffär, tobaksaffär, blomaffär och grill) och sen går C hem. Det tar ca 3 minuter.

När C inte var hemma 22.30 så blev jag lite oroad. Ringer då på hans mobil och jag hör signalen spela glatt bredvid mig. Suck, måste han glömma den hemma när jag vill få tag på honom?

Känner mig lite fånig att ringa hem till kompisens föräldrar så jag ringer till tennishallen och hör om han är kvar.

Tränaren svarar och säger "C, nää han har åkt hem för länge sen" jag känner att hjärtat hoppar ut och lägger sig på bordet framför när tränaren säger "vänta så ska jag kolla, han står inne på banan och spelar" då känner jag mig lugn igen och känner mig lite larvig. Vad kan hända när han ska få skjuts hem???

Efter 15 minuter ringer C upp, berättar att de vann tävlingen och att han snart får skjuts hem.

Här är priset han fick



Frågan är, kommer jag vara mindre oroad nästa gång??? Nääää det kommer jag inte. Hittills när äldste sonen i familjen har varit ute och är 3 min sen så blir jag oroad. När yngste sonen skulle gå själv hem till en kompis som bor 100 meter bort och inte ringde när han kom fram så ringde jag upp och frågade om han var där.. Jag är ju knäpp det var ju kl 11.00 en söndag..

Inga kommentarer: