en förälders oro

Jag har tidigare skrivit om den oro man kan känna som förälder. Idag fick jag verkligen känna på oro..

Innan lunch ringer min mobil, det är skolsyster ifrån skolan som meddelar att C har fått en snöboll i ögat. Hon berättar att ögat är rött, att C har värk i ögat men är kvar på lektion, att hon har konstaterat att det inte är någon blödning i ögat. Hon berättar sedan om ögonakuten att den stänger 16 i huvudstaden men att om jag ringer vårdguiden så kallar de in en jourläkare om det blir värre. Hon säger också att vid den här tiden är det mycket is i snöbollarna. Jag funderar på att åka hem ifrån jobbet men om han ändå är i skolan så kan jag lika gärna jobba vidare.

Vid det här laget ser jag framför mig en kväll på akuten...

Vid 14-tiden har C slutat skolan och han ringer mig och säger att han ska åka till Flottsbro och åka snowboard... men ögat då säger jag... ähhh det var bara en mulning, det är ingen fara svarar han...

15.20 ringer C mig igen och säger att bussen har kört i diket, han undrar när jag kommer hem för han vet inte om bussen kommer att gå.... C bedyrar mig att ingen är skadad och att han mår bra men han kan inte komma till Flottsbro nu.. vänta i bussen säger jag (tyckte jag i alla fall)..

15.40 är jag på centralen och ringer C för att höra om han ska ha skjuts till Flottsbro, han säger då att han fick skjuts av någon snäll man som hade stannat och frågat om han skulle åka med i bilen till Flottsbro... Alla ni som inte vet hur det ser ut runt Flottsbro så är det så att man åker bara dit om man ska dit, det är en återvändsgränd och det ligger lite off så det är en omväg för alla att åka dit.

Den här gången hände det ingenting men jag lovar att jag och C har haft ett långt allvarligt samtal om att man inte åker med okända människor oavsett om de ser snälla ut.