Idag har jag massor med uppslag vad jag ska skriva men man kan inte skriva om allt så det blir om en händelse från simhallen. S går på simskola på torsdagar och efter hans simskoletid är det vuxen sim så inga barn får simma.
Jag har länge lovat honom ett par simglasögon men har aldrig med mig plånboken till simhallen eftersom det är såååå mycket stölder. Löften ska man hålla, så jag sa att jag åker tillbaka senare ikväll och köper simglasögonen. S vill försäkra sig om att de har öppet när jag tänker åka dit så han ställer sig i kön (den som de som ska simma står i) för att fråga om öppettider. Han tycker ju att han är stor (går ju i ettan) så han vill sköta detta själv, jag ställer mig en liten bit därifrån.
När det äntligen blir hans tur så hinner detta stackars lilla barn på drygt 120 cm inte ens öppna munnen när han i kassan säger att det är vuxensim och ska börja hjälpa nästa person i kön.
S börjar då prata och mannen i kassen pekar mot en skylt där det står "Vuxensim"... nog för att S går i ettan där man lär sig läsa.. S har precis lärt sig läsa "som" och "mos" (svåra grejer) så ordet VUXENSIM är ju rena rama grekiskan.
Han i kassan börjar då förklara för hon bakom att barnen inte får följa med in och hon säger "det är inte mitt barn" nu börjar jag ingripa och stövlar fram för att argt upplysa om att detta barn enbart vill veta hur länge de har öppet för att han ska kunna åka tillbaka och köpa sig ett par gröna simglasögon.
Är vår värld så stressad så att vi inte ens hinner lyssna på att ett barn ställer sin fråga utan vi tar för givet att han är där för att simma och inte att han är på väg därifrån... Så sant som det är sagt man mår bättre här i världen om man INTE tar något för givet.
Jag har länge lovat honom ett par simglasögon men har aldrig med mig plånboken till simhallen eftersom det är såååå mycket stölder. Löften ska man hålla, så jag sa att jag åker tillbaka senare ikväll och köper simglasögonen. S vill försäkra sig om att de har öppet när jag tänker åka dit så han ställer sig i kön (den som de som ska simma står i) för att fråga om öppettider. Han tycker ju att han är stor (går ju i ettan) så han vill sköta detta själv, jag ställer mig en liten bit därifrån.
När det äntligen blir hans tur så hinner detta stackars lilla barn på drygt 120 cm inte ens öppna munnen när han i kassan säger att det är vuxensim och ska börja hjälpa nästa person i kön.
S börjar då prata och mannen i kassen pekar mot en skylt där det står "Vuxensim"... nog för att S går i ettan där man lär sig läsa.. S har precis lärt sig läsa "som" och "mos" (svåra grejer) så ordet VUXENSIM är ju rena rama grekiskan.
Han i kassan börjar då förklara för hon bakom att barnen inte får följa med in och hon säger "det är inte mitt barn" nu börjar jag ingripa och stövlar fram för att argt upplysa om att detta barn enbart vill veta hur länge de har öppet för att han ska kunna åka tillbaka och köpa sig ett par gröna simglasögon.
Är vår värld så stressad så att vi inte ens hinner lyssna på att ett barn ställer sin fråga utan vi tar för givet att han är där för att simma och inte att han är på väg därifrån... Så sant som det är sagt man mår bättre här i världen om man INTE tar något för givet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar